Jag är rädd för att leva.

Jag är rädd för att dö.

Jag är rädd, för mina drömmar

har smält bort som tö.

Jag är rädd, för jag minns ej

den person jag en gång var.

Jag är rädd för att jag är borta

och bara skalet av mig är kvar.

Jag är rädd för att du ska dö,

jag tänker på det varje dag.

Jag vet inte hur jag skulle leva

utan dina andetag.

Jag är rädd, för samma tankar

tar alltid min energi.

Och en ond spiral för mig ner,

jag har fastnat däri.

Jag försöker att kravla mig ur

med alla krafter jag har.

För jag är rädd för att inte leva

den tiden jag har kvar.




Lite morgonpoesi, skriven av mig.
Nu hungrar jag ihjäl!!