Springsteen-resan: Köandet.
Först vill jag säga att det här kommer bli ett sjukt lång inlägg och att jag har så ont i mina fötter så jag vet inte var jag tar vägen :) Men snacka om jag är glad. Vi var ju på båda konserterna, vi hade ståplats på den första och sittplats på den andra.
Vår resa började i onsdags.
Vi började köa redan på kvällen när vi kom. Vi köade alltså till Bossen i 2 dygn. Fy fan för att tälta alltså. Johannes fick nr 92, Christian nr 93 och jag nr 94 i kön. "Det är första eller åtminstone andra raden" sa köexperterna till oss. Vi som verkligen ville stå framme i gunget blev ju asglada förstås när de sa det :)
Vi ringde Peter som vi skulle gå på konserten med så fort vi fått våra nummer och han sa att han skulle åka från Trollhättan så snart som möjligt för att kunna stå med oss. Han hade egentligen inte planerat att köa. Vi slog upp våra tält direkt och det här var våra tillfälliga hem.
Ca var fjärde timme var det uppställning, haha... erkänn att det låter jättenördigt med uppställning :) Men det innebar ju att vi kunde gå iväg när vi inte ville sitta och köa.
Vi märkte att det var jävligt mycket ungdomar ute, men det var tydligen Partille Cup (handboll) med ungdomar från hela världen samtidigt som vi var där.
Vid typ ett-tiden på natten till torsdagen så mötte Peter upp oss och han fick nr 106 i kön. Första kvällen satt vi och drack öl utanför våra nya grannars tält. Det var riktigt nice!
Vi somnade sedan sött i våra tält rätt sent, men när det var dags för uppställning igen kl 06.00 fick vi veta att det var några som inte skött sig i kön. Polisen hade varit där för att några hade misskött sig ordentligt så alla var tvugna att ta det riktigt lugnt för att vi skulle få stanna. De som misskött sig var tydligen några fullkomliga idioter. Vi fick nämligen veta att det var några i kön som sålt (!?) sina biljetter och köpt öl för pengarna som var anledningen till all drama. Idioter.
Här är en bild från uppställningen från första natten:
Jag tyckte att denna staty var ganska fin:
Nästa dag, dvs torsdagen var det inte alls kul att köa. Det var varmt klibbigt och jävligt drygt. Det kändes som att man bott utanför Ullevi i en vecka fast det inte ens var ett dygn.
Men vi längtade ju såklart jättemycket efter det som skulle hända. Två dagar i rad.
Men efter 2 dygn med många långsamma timmar släpptes vi äntligen in på Ullevi... (fortsättning följer)
Vår resa började i onsdags.
Taggad :)
Vi började köa redan på kvällen när vi kom. Vi köade alltså till Bossen i 2 dygn. Fy fan för att tälta alltså. Johannes fick nr 92, Christian nr 93 och jag nr 94 i kön. "Det är första eller åtminstone andra raden" sa köexperterna till oss. Vi som verkligen ville stå framme i gunget blev ju asglada förstås när de sa det :)
Vi ringde Peter som vi skulle gå på konserten med så fort vi fått våra nummer och han sa att han skulle åka från Trollhättan så snart som möjligt för att kunna stå med oss. Han hade egentligen inte planerat att köa. Vi slog upp våra tält direkt och det här var våra tillfälliga hem.
Ca var fjärde timme var det uppställning, haha... erkänn att det låter jättenördigt med uppställning :) Men det innebar ju att vi kunde gå iväg när vi inte ville sitta och köa.
Vi märkte att det var jävligt mycket ungdomar ute, men det var tydligen Partille Cup (handboll) med ungdomar från hela världen samtidigt som vi var där.
Vid typ ett-tiden på natten till torsdagen så mötte Peter upp oss och han fick nr 106 i kön. Första kvällen satt vi och drack öl utanför våra nya grannars tält. Det var riktigt nice!
Vi somnade sedan sött i våra tält rätt sent, men när det var dags för uppställning igen kl 06.00 fick vi veta att det var några som inte skött sig i kön. Polisen hade varit där för att några hade misskött sig ordentligt så alla var tvugna att ta det riktigt lugnt för att vi skulle få stanna. De som misskött sig var tydligen några fullkomliga idioter. Vi fick nämligen veta att det var några i kön som sålt (!?) sina biljetter och köpt öl för pengarna som var anledningen till all drama. Idioter.
Här är en bild från uppställningen från första natten:
Jag tyckte att denna staty var ganska fin:
Nästa dag, dvs torsdagen var det inte alls kul att köa. Det var varmt klibbigt och jävligt drygt. Det kändes som att man bott utanför Ullevi i en vecka fast det inte ens var ett dygn.
Men vi längtade ju såklart jättemycket efter det som skulle hända. Två dagar i rad.
Men efter 2 dygn med många långsamma timmar släpptes vi äntligen in på Ullevi... (fortsättning följer)
Kommentarer
Trackback