Du log mot mig lite när du tog emot den genomskinliga ballongen. Dina ögon var så trötta och du sa ingenting, eller sprang, som de andra barnen. Du orkade knappt sitta på bänken.

Stackars liten, tänkte jag.

Och djupast inne i mitt hjärta önskade jag att du skulle överleva och få leka, som de andra barnen.