Fy fan vad jobbigt och vad arg jag är. Jag är arg för att han är arg och sur på mig. Jag är sur för att jag alltid måste säga allt det där om hur fint det är, han är sur för att jag aldrig är hemma.

Jag orkar inte ta några konflikter. Jag orkar inte bry mig. Vårt förhållande vänder så snabbt, jag hinner inte med. Jag hinner inte njuta av de underbara stunderna vi har.

Igår efter jobbet låg vi i sängen nära varandra och pratade om då vi blev kära första gången. Då vi var 12. Vi pratade om hur han frågade mig om jag ville brevväxla. Hur han gav mig en hård kram innan vi skildes åt. Jag tänkte att vi hör ihop och han sa "nu har vi varandra."

Idag är allt bara elaka ord, blaha, jag orkar inte lyssna på hans kommentarer. Pengar, städning, pengar, städning. Jag gör ju mitt bästa...! Jag kan inte mer än såhär. Nu är jag vid datorn och han vid TVn. Jag ska till Jessika nu.

Idag vill jag bara bort.