Jag sitter vid stationen och ser alla tåg som går förbi
I fönstren sitter människor som blickar ut över stan jag lever i,
men ingen kliver av, bara det sista av sommarn som faller i stilla mak
Dagarna kommer och går, precis som dropparna mot stationens tak
En dag ska jag rycka upp ankaret som håller detta skepp i sin hamn,
bara släppa taget, driva med vågorna, dit ingen känner mitt namn

Jag ska gå, längs nio broars väg
Jag lämnar allting bakom mej, längs nio broars väg
Jag vet att jag lever då, längs nio broars väg
Ingen tid att ångra sej, längs nio broars väg

- Peter LeMarc